Den hotade skogen på Kärsön. Foto Kenneth Bengtsson.

Drottningholms kungsgård avser att avverka 7 hektar gammal skog på Kärsö.

MNF har framfört följande synpunkter till Skogsstyrelsen:

MNF har funnit det märkligt att man under förestående reservatsbildning avseende hela Kärsö/Lovö inkommit med denna avverkningsanmälan. Vi i MNF har därför noggrant gått igenom områdena och bildat oss en detaljerad bild av de rådande skogliga förhållandena där.

De avsedda avverkningsytorna består av äldre barrblandskog med betydande inslag av lövträd som ek, asp, björk och sälg. Markskiktet täcks nästan helt av mossor, av vilka flera är krävande och fordrar högt pH i jordmånen, däribland kranshakmossa, som är en kalkindikator. Blåsippan är en dominerande växt i båda områdena och här och var förekommer trolldruva. Svampfloran är inte helt undersökt men talrika fynd av senapsfränskivling, välluktande vaxing, besk vaxing, pudrad trattskivling, mandelkremla och blåmusseron vittnar om kalkinslag i marken.

Skogarna på Kärsö är av mycket varierande slag från låglänt, örtrik ädellövskog till höglänta moss- och lavklädda hällmarker. Vissa områden är attraktiva strövområden för det rörliga friluftslivet – till dessa hör definitivt de avsedda avverkningsområdena – medan stora arealer präglas av trivialare och till stor del avverkade partier. Om de anmälda områdena kalavverkas kommer Kärsö att förlora avsevärt av sina naturvärden, sin kvarvarande skönhet och sin attraktionskraft som välrenommerat utflyktsmål och rekreationsoas i storstadens närhet.

En anmärkningsvärd detalj i själva ansökningshandlingarna är att ingenting noterats överhuvud taget i de kolumner som avser Redovisning av planerad hänsyn till naturvärden och kulturmiljövärden. Denna omständighet finner vi helt obegriplig, i synnerhet som de planerade avverkningsområdena kommer att ingå i ett, som alla hoppas, attraktivt och inbjudande naturreservat.

Mälaröarnas Naturskyddsförening motsätter sig ingalunda den för vårt land så livsviktiga skogsbruksnäringen. Däremot motsätter vi oss att kalhyggesbruk tillämpas i de tätortsnära och attraktiva strövområden, som dessvärre blir allt sällsyntare. Vi är medvetna om att vissa områden inom det tänkta reservatet är föreslagna att avsättas för ekonomiskt skogsbruk. Trots detta anser MNF att det ekonomiska värdet av den planerade avverkningen i detta känsliga fall måste få stå tillbaka för de natur- och miljövårdmässiga värdena och att Skogsstyrelsen därför måste avvisa anmälan alternativt att markägaren själv drar tillbaka sin ansökan.