”..den minste av alla våra simmande sjöfåglar, föga större än en veckogammal gräsandsunge” skriver den välkände ornitologen Erik Rosenberg i sin bok Fåglar i Sverige (1953).

Foto Kenneth Bengtsson

För några dagar sedan besökte jag Kyrksjön i Bromma tillsammans med några andra MNF:are. Vi gick ut på den första bryggan vi kom till och där simmade sothöns och gräsänder, men den observante såg längst bort på andra sidan sjön några små gråbruna fåglar. Kunde det vara smådopping? Vi vandrade runt sjön och gick ut på den norra bryggan. Där simmade mycket riktigt tre stycken små runda bollar, som oupphörligen dök för att komma upp med gröna bottenväxter i näbben. Otvetydigt smådopping. Kanske ungfåglar? De brukar dröja sig kvar i sin vinterdräkt vid öppna vattendrag, hamnar eller städernas fågeldammar. ”Mannen på gatan” kan då förundras över att ”änderna har ungar vid den här tiden” (Erik Rosenberg).

”Makarnas lekceremonier äro mest lagda på det musikaliska, smådoppingarna har inga färger, skägg och tofsar att pråla med som de andra arterna.   —- Om aftnarna äro utsikterna störst att få syn på den fascinerande fågeln, när han än rund som en boll ligger på en klara i vattendjungeln och plockar i fjädrarna, än som en smäcker ormödla far omkring, dyker och kommer upp, visande blott halsen över ytan.” (Erik Rosenberg)

/Bengt Y Nilsson