Närmast föregående aktivitet överst

DE VILDA BLOMMORNAS DAG VID SVARTSJÖ
Söndagen den 19 juni.

 

Foto Kenneth Bengtsson

Ett samarrangemang med Svenska Botaniska Föreningen, vilket under senare år ofta drabbats av rikligt med regn. Men i år blev det en bra exkursion med 14 deltagare i den artrika slottsparken i Svartsjö. Här finns både vanliga sommarblommor och mer ovanliga, ofta införda och förvildade växter. Parken är ju bland annat känd för de rikligt blommande aklejorna och kroll-liljorna. Lundkovall, så praktfull i sina svenska färger, var vanlig men även den mer ovanliga korskovallen blommade fint. Även sällsynta invandrade växter som fodergetruta (Galega oritentalis, familjen Fabaceae, ärtväxter, med ursprung i Kaukasus, har odlats som foderväxt, nu förvildad eller naturaliserad i sydliga svenska landskap) och vitrapunkel (Phyteuma spicatum, familjen Campanulaceae, klockväxter. Ursprung i Centraleuropa, troligen spridd via gräsfrö och förekommer mycket sällsynt i parker) observerades. Hässleklockan var på väg att slå ut. Alla fynd skapade intressanta samtal om växterna under ledning av Sture Nordmark och Bo Nylén. Sture hade med sig ett exemplar av den giftiga växten sprängört; hela växten är giftig, allra mest roten. När Sture bröt av stjälken kom det fram en växtsaft med speciell doft; Bosse noterade att den liknade den aromatiska, citronartade doften hos kalmus.

Vid Svartsjö dämme gjordes även fågelobservationer av bland annat snatterand, bläsand, fiskgjuse och brun kärrhök.
……………………………………………………………………………….

Vi fortsatte sedan in till Uppsala universitets Botaniska trädgård. Elisabet följde med och guidade oss även där. Välordnat, systematiskt och en fantastisk färgprakt i alla rabatter. Under en grupp Sorbusträd (rönn,oxel m.m.) hade man satt 10.000 ”blue bells”, d.v.s. engelsk klockhyacint, en vanlig vårblomma i England. Det blev hela hav av den vackra blå färgen.

Den nya systematiska botaniken visades i en plantering i form av en lind där bladen fylldes av växter som är nära släkt med varandra. Nära basen fanns primitiva växter som t ex näckros och magnolia. På gården intill Linneanum, en gammal byggnad med växthus och föreläsningssalar, kunde man se fyra jättebaljor med lagerträd från Linnés tid, alltså 250 år gamla.

Här är några bilder som Bengt Y tog.

 Plantering av växternas släktträd. En DNA molekyl illustrerar bakgrunden till det nya släktträdet.

 Bild på släktträdet.

 För att visa fjällväxterna hade man nyligen skapat denna fjällmiljö av 300 ton sten.

 Aubretia från Turkiet.Klockgentiana.

                                 Engelsk klockhyacint.

  Lagerträd planterat i krukan på Linnes tid för 250 år sedan.

FÅGEL- OCH BLOMSTERSKÅDNING VD HJÄLSTAVIKEN Söndag den 8 maj

En stor grupp (18 st) förväntansfulla MNF:are följde med till Hjälstaviken och fick uppleva en mycket lyckad dag med många fina fågelobservationer. Bland annat kan nämnas svarttärna och alla svenska simänder, sångsvan, tusentals tranor, dvärgmås, vassångare, skäggmes, m.m. Utflykten omfattade även parken vid Ekolsunds slott. Där sågs skunkkalla, både gul- och vitblomstrig, gulsippa, kabbeleka och många andra fina vårblommor.

Som sagt en mycket lyckad dag där alla intressen blev tillgodosedda.

——————————————————————————-

Grismanifestet – teater   Tisdag den 5 april    Erskinesalen, Ekerö kulturhus

Grismanifestet – en verkligen engagerande och något skrämmande föreställning, en timme som väckte många tankar om hur vi lever i vårt nuvarande, rationella samhälle. Pjäsen är en fabel skriven av Patrik Franke och den spelas av Nadja Franke. Den handlar i första hand om vår djurhållning, om vårt förhållande till de grisar vi föder upp i ”köttfabriker” utan hänsyn till hur djuren mår. Maximal produktion är det viktigaste. En tamgris i en kedjebur – med instängdhet, trängsel och  smuts –  mår dåligt och blir taleskvinna för de andra suggorna. Hon lyckas rymma och engagerar en stor grupp vildsvin för att befria sin griskulting och andra fängslade grisar, med de har ingen chans mot gårdsägarens gevär, och pjäsen slutar tragiskt.

Nadja gör en fantastisk prestation och framställer grisens vånda och ilska med stor inlevelse. Vi förstår att det är känslor som även vi människor kan uppleva. En sinnrik scenografi gör miljöerna åskådliga med enkla medel. Musik och andra ljud bidrar till upplevelsen.

Men avsikten med pjäsen är att mer allmänt belysa hur vi genom vårt sätt att leva påverkar vår natur och miljö. Hur det påverkar dagens klimatsituation. Att det nu krävs ett nytt sätt att se på människans roll i krocken mellan naturen och det moderna samhällets krav.

Efter föreställningen var en publikdiskussion inplanerad – något som kändes nödvändigt för att få med bredare syn på problemen efter pjäsens engagerande, men negativa bild. På podiet ledde vår ordförande Bo Nylén diskussionen tillsammans med kommunens miljöbiolog Anja Ödman. Efter en trevande inledning blev det en livlig diskussion om många olika ämnen. Den viktiga klimatfrågan kom upp, liksom synpunkter på djurhållningen mer allmänt. Vad kan vi äta med gott samvete? Måste man vara vegetarian? Ekologiskt odlat, hur skall man veta vad som är sant med vetenskapligt underlag, till skillnad från allmänt tyckande utan grund? Det var värdefullt att två jordbrukare deltog i samtalet. Adam Giertta, lantbrukare på Munsö, inte ekologisk, och Elin Rydström, ekologisk lantbrukare på Lovö, hade många bra synpunkter. Adams moderna jordbruk innebär bland annat att jorden inte plöjs och därmed undviker han att förstöra strukturer i marken och den viktiga mikrobiologiska miljön. Och det är bra för ekonomin. Vid behov måste dock ogräs och svampangrepp behandlas kemiskt. Han fick stöd av Anja, som har disputerat på sådana frågor. Elin framhöll att det ekologiska jordbruket är giftfritt och bidrar till den biologiska mångfalden i Sverige. Att helt sluta äta kött är en ofullständig lösning, att vara en medveten köttätare är bättre. Familjen Rydström har sedan mer än 20 år tagit emot skolklasser och förskolebarn på sin gård, där barnen fått träffa djuren och uppleva ett ekologiskt jordbruk på nära håll.

Pjäsens författare fick också kritik för att den var för skrämmande och negativ, och olämplig att visa för högstadiebarn. Patrik och Nadja framhöll tydligt att pjäsen alltid följs av en diskussion, oftast med en deltagande representant för Naturskyddsföreningen. I publiken fanns även kritik mot att pjäsens bild inte är representativ för svensk nutida köttproduktion. Det krävs kanske en konstnärlig tillspetsning för att stimulera till eftertanke och en bra diskussion.

/Bengt Y Nilsson

---

MIGRATION TILL LOVÖ KYRKA    Lördagen den 2 april.

  Foto Kenneth Bengtsson (bilden från ett tidigare år)
Att möta vårens fåglar en morgon vid Lovö kyrka har blivit en MNF-tradition. Av erfarenhet är det ofta en kall upplevelse, så även denna dag. Vi var tolv varmklädda entusiaster, som spanande och lyssnade efter återvändande flyttfåglar. Vad man kan njuta av att åter få höra lärkan drilla! Och att få höra tofsvipornas litet gnälliga läte och se dem i sin svart-vita elegans och följa dem i kikaren i deras låga, snabba, knyckiga flykt – alltid uppmärksamma på aggressiva kråkor! Vi såg ytterligare 16 fågelarter; bland de mer uppiggande arterna fanns en stor havsörn, en tornfalk, skogsduvor, ringduvor, starar och en skrattmås. Andra arter var fiskmåsar, björktrast, steglits, grönfink, ormvråk, och korp. Mindre uppseendeväckande var kanske gräsänder och kanadagäss. Kajorna tittade ut ur kyrktornets gluggar. På åkern intill kyrkogården kalasade en grupp kråkor på ett dött rådjur – och korpen jagades bort. Men vi saknade sädesärlan; den kom inte trots att vi länge stod och väntade på den.

 

ÅRSSTÄMMA NUMMER FYRTIOTVÅ

Onsdagen den 16 mars kl. 19.00 i Ekebyhovs slott.

Ett välbesökt årsmöte gav styrelsen ansvarsfrihet för 2015 och valde därefter om hela styrelsen för 2016.

Magnus Fürst är pensionerad limnolog och medlem av MNF:s styrelse. Han berättade under rubriken ”Från Blåsjön till Bajkalsjön” om de stora regleringarna av de norrländska sjöarna och hur detta medförde att fiskkvaliteten blev så dålig att fisket blev förstört för samerna. Magnus initierade inplantering av kräftdjur som föda för fiskarna som efter några år blev normala igen. Han rapporterade detta på en kongress i Leningrad och fick tillfälle att delta i en resa till Bajkalsjöns limnologiska institution. Han berättade om denna mycket märkliga sjö, världens äldsta och världens djupaste, med närmare 300 endemiska djurarter, bland annat en säl och många fiskar, varav en utan simblåsa. Ett verkligt intressant föredrag.

VÅRKAFÉ PÅ SLOTTET
Söndagen den 6 mars kl.12.00 – 16.00 i Ekebyhovs slott

Åter igen var MNF:s medlemmar ansvariga för slottskaféverksamheten. Många var aktiva med att baka goda bullar och kakor, att servera och diska, och städa. För de som var mer hungriga fanns det matpajer och en underbar linssoppa med strykande åtgång. Pajer och soppa uppskattades särskilt av de pomologer som i den kyliga väderleken klippte genbankens äppelträd. 154 gäster besökte kafét.

Kl 14 visade ornitologen Kjell Häggvik strålande vackra bilder och berättade om Mälaröarnas fågelvärld. Slottets bibliotek var proppfullt av entusiastiska åhörare.

MAT VID DIABETES
Onsdag den 27 januari 2016 i Ekebyhovs slott

 Foto Stockholms läns landsting

MNF:s styrelseledamot Ingalena Andersson är leg dietist, forskningsmeriterad och arbetar aktivt med framför allt diabetespatienter på Karolinska Huddinge. I ett spännande föredrag berättade hon om matens betydelse för vår hälsa. Under ett genomsnittligt liv äter vi 50 ton mat inklusive dryck! Det finns enkätundersökningar som visar att vi äter för litet frukt, grönsaker och fullkornsprodukter, för sällan fisk, men för mycket salt. Nyckelhålsmärkningen har stränga krav och är en bra vägledning. Den innebär bl a mer fibrer, mindre socker och bra fetter (omättade). Rekommendationerna för en nyttig kost gäller i grunden lika oavsett om man har diabetes eller inte. Livsstil och hälsa hänger samman och en vettig kost kan förändra livet till det bättre för diabetiker likaväl som för icke-diabetiker. För diabetes gäller att med läkemedel, motion och bra mat och dryck få en bättre metabol kontroll och en stabil blodsockernivå utan stora svängningar. Det var många av oss, som lyssnade till Ingalenas råd, som fick en hel del att tänka på när det gäller våra egna matvanor! Livsstilsaspekter måste få största prioritet i vår tillvaro och strävan efter en bättre hälsa är snarast att betrakta som en inre ”miljöfråga”